Ibland sätter Gud sitt folk på prov.
Det han kräver av mig nu är ingenting mindre, än det han krävde av Abraham inför berget Moria;
Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig (1 Mos 22:2)
Det är bara det att Isak visst inte är Abrahams ende son. Han har en son till, Ismael, som han har fått tillsammans med en slavinna. Slavinnan och Ismael har nu blivit bortvisade, men det slår mig, att Isak inte är Abrahams ende son, utan hans yngsta barn.
Det han kräver av mig nu är ingenting mindre, än det han krävde av Abraham inför berget Moria;
Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig (1 Mos 22:2)
Det är bara det att Isak visst inte är Abrahams ende son. Han har en son till, Ismael, som han har fått tillsammans med en slavinna. Slavinnan och Ismael har nu blivit bortvisade, men det slår mig, att Isak inte är Abrahams ende son, utan hans yngsta barn.
Det är något särskilt med minstingar. Särskilt när man vet, att detta är sista barnet, som man någonsin kommer att få. Säkerligen måste Abraham, som fått Isak som en aftonstjärna, ha förstått det. Och Gud har, från allra första början, märkt Isak som sin egen. Redan innan han föddes. Jag kan tänka mig oron, som har funnits hos Abraham, ända sedan Isak utlovades, till låns, för honom; du skall få en son. Du skall få en son till låns, på din ålders höst. Men egentligen, Abraham, är han min. Det vet du väl?
Få föräldrar vet. Vi vill så gärna tro att våra barn är våra barn, och att vi är de föräldrar som styr och ställer kring deras levnadsöden. Tills Gud själv griper in, för att lära sina särskilda lektioner;
”Ta din ende son, honom, som du älskar…”
Få föräldrar vet. Vi vill så gärna tro att våra barn är våra barn, och att vi är de föräldrar som styr och ställer kring deras levnadsöden. Tills Gud själv griper in, för att lära sina särskilda lektioner;
”Ta din ende son, honom, som du älskar…”
Hur var sista natten innan beslutet fattades, och Abraham gav sig iväg, med pojken? Vad var det för en natt, och hur tillbringade Abraham den?
Många gånger har jag undrat, men aldrig själv behövt gå in i den natten. Förrän nu. Allt är klart. Betygen är satta och bekräftade, ingen behöver något mer från mig, nu kan jag ta mitt barn, mitt yngsta, henne, som jag älskar, mitt enda barn som känner Kristus, och bege mig med henne mot Moria.
Tolkien beskriver Moria som girighetens land; landet, där dvärgarna ville för mycket, grävde för djupt och tog för mycket. Landet av strid, mörker och skuggor. In i berget skall ringens brödraskap, de skall in i mörkret för att möta sina värsta rädslor, och en del av sällskapet till och med dör, och återföds.
”I have no memory of this place”, mumlar Gandalf, visheten, när han skall in. Visheten och kunskapen överlever inte Moria, i själva verket är det dessa båda som måste igenom en metamorfos, som sedan tillåter dem att komma ut som något annat. Någonting mer.
Många gånger har jag undrat, men aldrig själv behövt gå in i den natten. Förrän nu. Allt är klart. Betygen är satta och bekräftade, ingen behöver något mer från mig, nu kan jag ta mitt barn, mitt yngsta, henne, som jag älskar, mitt enda barn som känner Kristus, och bege mig med henne mot Moria.
Tolkien beskriver Moria som girighetens land; landet, där dvärgarna ville för mycket, grävde för djupt och tog för mycket. Landet av strid, mörker och skuggor. In i berget skall ringens brödraskap, de skall in i mörkret för att möta sina värsta rädslor, och en del av sällskapet till och med dör, och återföds.
”I have no memory of this place”, mumlar Gandalf, visheten, när han skall in. Visheten och kunskapen överlever inte Moria, i själva verket är det dessa båda som måste igenom en metamorfos, som sedan tillåter dem att komma ut som något annat. Någonting mer.
Moria. Bibeln kallar det för ett land.
I Moria offras girighet, och trygghet. I Moria offras allt av egen planering och förträfflighet. Men Moria är också platsen för oväntade möten. Uppe på berget, om människan väljer att gå upp för berget istället för in i det, möter pilgrimen lammet, som till slut skall offras, Guds egen plan, Guds eget löfte, Guds egen son. Uppe på Moria träffar Abraham på Guds Ängel, som inte är vilken som helst Guds sändebud, utan Gud själv, närvarande som röst i ängeln, och närvarande som offer i baggen, det manliga fåret.
I Moria vinns tillit, i Moria vinns dialog. Isak litar på sin far, till och med när kniven lyfts.
Idag är det min tur att fråga mig själv om jag litar på min himmelske far, när barnet skall in i mörker och tystnad, in i ensamheten.
Vad vill Gud? Vad vill han oss, mig, mamman, och det minsta barnet, som han redan har utsett för sig, genom att kalla henne för snart 1,5 år sedan, för tjänst i sitt eget tempel. Hon är ung för sitt eldprov. Året yngre än vad jag var.
I Moria offras girighet, och trygghet. I Moria offras allt av egen planering och förträfflighet. Men Moria är också platsen för oväntade möten. Uppe på berget, om människan väljer att gå upp för berget istället för in i det, möter pilgrimen lammet, som till slut skall offras, Guds egen plan, Guds eget löfte, Guds egen son. Uppe på Moria träffar Abraham på Guds Ängel, som inte är vilken som helst Guds sändebud, utan Gud själv, närvarande som röst i ängeln, och närvarande som offer i baggen, det manliga fåret.
I Moria vinns tillit, i Moria vinns dialog. Isak litar på sin far, till och med när kniven lyfts.
Idag är det min tur att fråga mig själv om jag litar på min himmelske far, när barnet skall in i mörker och tystnad, in i ensamheten.
Vad vill Gud? Vad vill han oss, mig, mamman, och det minsta barnet, som han redan har utsett för sig, genom att kalla henne för snart 1,5 år sedan, för tjänst i sitt eget tempel. Hon är ung för sitt eldprov. Året yngre än vad jag var.
”Mor, kommer det att gå bra, imorgon?”
”Mor, vad händer om jag inte vaknar från narkosen?”
”Mor, var är fåret som skall offras?”
Jag har inga svar. Eller så är mitt svar det samma som Abrahams. Gud kallar mig och det minsta barnet in i Moria, och upp till berget, och jag kan inte gärna svara så mycket annat än ”här är jag”, och sedan ta beslutet att gå mot berget, ett steg i taget.
”Mor, vad händer om jag inte vaknar från narkosen?”
”Mor, var är fåret som skall offras?”
Jag har inga svar. Eller så är mitt svar det samma som Abrahams. Gud kallar mig och det minsta barnet in i Moria, och upp till berget, och jag kan inte gärna svara så mycket annat än ”här är jag”, och sedan ta beslutet att gå mot berget, ett steg i taget.
